En dag i Frejas tecken....och saknadens tecken. 

På graven pryder blommor....nyplockade blommor till min tjej. Sittandes på huk tittar jag på delfinen vid hennes grav: "Den hade hon älskat" Saknaden efter henne är enorm.

En dag där minnen gör ont. Smärtsamt vackra... 
Allt som kommit vid min väg genom dagen har kantats av minnen. Väggen till stället där syre är slut entras vid varje tanke. 

På Ockelbo marknad år 2012 köpte jag en ballong till min Freja. En fin liten helium ballong på en pinne. Hon granskade, smakade och skådade. En nyfiken lite tjej tittade fram bakom mussepigg ballongen.
"Min tjej ska varje år få köpa sig en heliumballong"❤️

I år blir det 4:e marknads ballongen hon får. Att jag knyter den vid hennes grav är  precis så......smärtsamt vackert



Tårarna stockar sig bakom solglasögonen. Alla står och tittar ner på gravplatsen. Alla blommor....ljus och leksaker. Hennes 3årsdag...

Benen bär mig knappt när jag ska ta stegen ifrån hennes plats. Jag vänder mig om och hela jag vill egentligen bara stanna. Det känns som att jag lämnar Freja och går hem. En känsla jag aldrig haft tidigare. Jag gråter ännu mer och hela promenaden hem får tårarna rinna. 

Tårtan och alla födelsedagsvänner gör att eftermiddagen är fin. Alla tårar hade fått rinna och leenden, minnen och lek & mys fick skina.

Grattis min älskade lilla tjej på din 3årsdag. 15 mars-15


Kolla in vad vi får äran att auktionera ut!
Ett superfint set från MiLuva! Stl 56😘👍

http://www.miluva.se

MiLuva är ett företag som gör barnkläder. Dom har den senaste tiden fått otroligt mycket publicitet från bla Nyhetsmorgon,tv-serien "familjen annorlunda" och reportage i tidningen. 
Gå in på deras hemsida och klicka hem  dom otroligt fina kläderna till era små!....men först buda på detta set som MiLuva har donerat till Freja och förmån för SMA.

Start budet 150kr och höjs med 10kr/bud. 
Startar idag måndag och avslutas på onsdag d 4mars kl 20:00

Dela gärna länken till bloggen så fler kan vara med och hjälpa till framgång inom SMA ❤️❤️


Här visar Jacob upp lite plagg från MiLuva 😘 http://www.miluva.se


Jenna och jag satt och pratade om storasyster häromdagen.... Om hur hon hade fixat och grejat med sina småsyskon, lånat ut sina leksaker och busat så ni kiknar av skratt. 
Vi pratar om att Freja snart fyller år....Jenna börjar helt plötsligt ljuda mer än någonsin! Jag blir rörd till tårar! Känslan av att Freja är med och att hon kommer aldrig att försvinna är given. För ibland blir jag rädd...rädd för att världen ska glömma Freja. Den gjorde det tillräckligt,när vi får brev i brevlådan om att Frejas personnummer inte längre finns lr när vi behövde plocka bort hennes sparkonto på banken. 

Jenna ljudar på hela samtalet när vi pratar om Frejas födelsedag. Vi ska gå till graven med rosa blommor, inte bara rosor som förr. Jenna ljudade högt på frågan om det skulle vara blandade rosa blommor. 
Vi ska sjunga och öppna en liten present💗 det säger lillasyster......👭
Jenna


Reportaget har letat sig in i hus och hem med tidiningen...en del klickar sig till det via nätet och andra hör talas om det. 
Ja, det är vi...våran historia och liv.

Jag läser artikeln om och om igen. Den är fin och glad på något sorgset sätt. Drar ett djup andetag och funderar över det jag läser.... Om påminnelsen av att Freja inte längre är här med oss.❤️ Det hjälper inte att jag hakar upp mig på felet i faktarutan om SMA. "Fasen också! Inte 46 barn, det är 4-6barn" 

Det är ett känslofyllt reportage för mig...mycket mer än sist. 

❤️

Idag är det frejadagen❤️ blommor och ljus pryder Frejas grav. 

Känslorna är svåra...svåra att känna och hantera. 
Att gå dit känns svårt och tufft nu. Alltid jobbigt....men nu är allt orättvist, kluvet och inte ok. 
Snön täcker graven och blommorna är mindre fin. 

Men frejadagen är här, solen skiner och vi firar namnsdag som för många andra, blommor, ljus och grattiskramar....även om våra kramar till namnsdagsbarnet inte sker fysiskt, hjärta mot hjärta❤️❤️





Ännu ett år går mot sitt slut...ett år som har varit fullt av glädje och sorg, toppar och dalar....& liv och död. Fina dagar av minnen....och framtidstro.❤️

Det är året då livet tog en ny vändning... 
Det är vändningen som ger mitt brustna hjärta styrka att se livet här & nu. Utan min Freja vid min sida.❤️
Jenna & Jacob är här. Vändningen som gör hjärtat större, tron starkare och himlen ännu vackrare. Freja som stora syster.❤️
Freja gjorde mig till mamma. Det är något bara hon & jag delar. Något av det finaste jag fått erfara fick jag av henne. Jag ska förvalta min titel med bravur genom livet till alla mina barn.

Året...., likt förra året men även nästa, är fyllt av saknad och tomhet efter Freja. 
Jag blundar och minns henne....vårat år tillsammans, 2012.

2014 gav oss lillasyster och lillebror. ❤️ Känner lyckan som tar sin plats. Lyckan som får växa sig stor och sprida sig i glädjande leenden. 
Vi ser nu fram emot ett år av krypande bebisar, grimaser av smakportioner och gåstol-race. Även ett år då vi firar Frejas 3årsdag, tänder ljusen på hennes grav och minns henne i varje stund vi har och får tillsammans.❤️ 







För 2 år sedan dog Freja...

Nu sitter jag här i soffan, framför brasan med tvillingarna sovandes med Frejas filt på sig. Jag har Frejas önskelista, som vi skrev och skulle lämna till tomten, i handen. En gammal lapp på ett par jeans...men den gick utmärkt att skriva på.... Bamsefilm, petshop och en massa böcker att få utforska och höras läsa. Listan var klar. Tomten kunde komma.

Jenna har sovit i Frejas rosa /röda, alldeles för stora, pyjamas.... Det blir liksom fint och alldeles för jobbigt samtidigt....men ändå ett måste i hjärtat.
De finaste vi har möter varandra på något sätt.

Dagen vi alla bara vill glömma och som bar på det värsta i livet. Mitt barns död....den dagen är här. 

Det är konstigt hur jag vill stanna tiden och bara tänka, känna och andas allt vad som är Freja, idag. Hennes kämparglöd, livsvilja och fina ansikte den där sista dagen..... Samtidigt vill jag spola bort denna dag. Bara radera och aldrig mer få känna lr uppleva.

17dec kommer föralltid vara Den dagen



Mamma älskar dig såååå mycket Freja!! Mammas hjärta föralltid
D 10nov bestämde sig tvillingarna för att säga hej till världen❤️ med höga fina skrik klingandes och 10 fingrar, 10 tår entrade dom våra ögon. Vilken syn!! Dom var här...❤️

Jacob vägde 2446g och var 46cm lång och Jenna vägde 2000g och var 45cm lång. 
Barnen mådde hur bra som helst så mamma (som låg på op-bordet) fick gosa m dom båda ett tag innan dom och Daniel åkte till neo. 😘

En vecka låg vi på neo. Urgullig personal där Freja var minst lika viktig som lilla syster och lillebror. ❤️ Vi blev ibland att prata i timmar om Freja, hennes sätt att förtrolla världen och kärleken vi delar❤️

Sonden är nu ett minne blott på både Jenna & Jacob och dom växer så d knakar😘







Sitter och tittar på en sjukhus-serie på tv. Dom hoppar från akuten och en liten flicka som gjort illa sitt knä till en avdelning där en människa ligger för döden.
Vi får inte se men vi tittare får höra att det är smärtsamt. Vi hör hur sköterskan försöker lugna och hur hon säger att hon återkommer om en stund.
På expeditionen sedan får vi följa resonemanget hon för med den andra sköterskan. 
Den vardagen dom upplever kring det som pågår....att en människa ska dö. 

Jag vill inget annat än att hon ska resa sig upp, gå in tillbaka och fatta grepp om handen, handen som snart ska släppa taget...

Jag inser och anser att det måste vara omständigheter som gör situationen så....för att sedan känna mig välsignad men våran upplevelse och personal kring oss med Freja. 
Hur dom alltid satt vid våran sida oavsett. Hur dom omfamnade hela våran familj i krisläget trots en full avdelning.
❤️


Det var babyshower här hemma igår. Tvillingarna är riktigt bortskämda med så många som längtar efter dom❤️ en massa fika, lekar och umgänge. 
Presenterna tog aldrig slut. Så mycket fina och nödvändiga saker till dom små.

Jag är sååå tacksam och glad över festen dom ordnat!
Här kommer bilder!!😃










Tillväxt ultraljud idag...storhandla och hämta tvillingvagnen. Fullt upp om ni frågar mig. 

Vi kollar, känner sparkar och sedan mäter. Båda bebisarna har nu lagt sig med huvudet neråt och dom ligger PÅ varann på höger sida! Inte undra på att det sparkar, spänner och drar mer på den sidan.😁
Tvillingarna mår bra. Lagomt med fostervatten och dom växer!! Lilltjejen uppskattas väga ca 1850g nu och röjar-Ralf ca 2020g!! Snart är vi över och förbi ett till delmål, båda barnen över 2kg.❤️

Vi hämtar sedan vagnen vi beställt. Oron över att behöva byta bil har grämt Daniel....medans jag tänkt mer "det tar vi då" 😁 
Vagnen gick in!! Kolla! Den där detaljen med att se i backspegeln är visserligen borta men vaddå, vi har ju sidospeglar!!😁👍




Tvillingarna mår bra. Fina hjärtljud och ständiga brottningsmatcher. Sf-måttet mäter 35cm och precis som jag känt så borrar han (tvilling 1) med sitt huvud mot bäckenet. 

Fint blodtryck och med 13 extra tunga kilon vankar jag fram. 

Det bästa: Datumet för snitt är nu satt! Vi kan med godan ro föda barn utan att trampa in i tiden för det fruktansvärda och jobbiga, när Freja dog❤️
Nu är det bara hoppas på att vi får Raia som kirurg✊ hon gjorde ett superbra och fint jobb i förlossningen med Freja. Ärret i ett urakutsnitt kan bli hur som helst men inte på mig....ett litet och väldigt fint ärr pryder min mage❤️ 


Ser ni en liten "dutt" på magen? Det är röjar-Ralf jag lyckades fånga mitt i sparken😘 
Min saknad efter Freja är stor nu.... Känner för en bildbomb❤️













En pojke och en flicka💙💗 nu vet vi! 
Dom små mår bra där inne och följer alla "normal-värden" hittills.😘 
Pojken (tvilling 1) ligger med huvudet ner och tjejen (tvilling 2) ligger huvudet vid pojkens fötter och rumpan ner. 1169g resp 1114g just nu, stora och fina❤️❤️❤️ Precis som mamma😁😁 v29, 12kg upp, lågt blodtryck och ett sf-mått 34cm! 😁

Känns skönt med kontroll, nu kan man andas ut ett tag till😊 

Ni då, väntande föräldrar, hur ser eran värden ut?😘



Imorgon fm tar vi oss en längre titt på röjar-Ralf och ?....lillflisan😘💙💗

Hur dom verkar må, hur stor dom uppskattas vara, fostervatten, moderkakor, tapp...osv osv 
Ska bli skönt att få se dom och höra specläkarens ord om allt.

Det börjar bli väldigt tungt med magen nu. Lungorna är så upptryckt att syre börjar kännas överskattat. 
Hur länge kan man ligga på skämtnivå om sådana här saker? Tills syret tar slut? Man får väl kanske hoppas att barnen sjunker lite( läs: mycket) ganska snart så att bl.a. lungorna får plats igen.




Ibland önskar man att SAKER bara knackade på dörren och sa, "Jag är till dig" Varsågod!
 
Jag har kommit in i en "ful-fas" Många kanske vet vad jag menar?.... Ni vet när man ska renovera hemma och man behöver stamrust? Ungefär så skulle jag beskriva känslan av "rust" på mig själv.
 
Önskelistan är lååååång...Ett besök hos frissan, elisabeth arden PRO´s ansiktsprodukter, ett par snygga, SUPERFINA stövlar från urban Project, ett besök hos en hudterapeut lr varför inte lite nya nagellack från OPI. =) Kan fortsätta i all evighet känns det som. Är det hösten som gör detta? Lr graviditeten?
 
HM....tror ni verkligen tvillingarna kommer behöva tvillingvagnen som har beställts och snart ska betalas? ;D
 
Elisabeth Arden PRO (Lånad bild)
 
´Must have" stövlarna från Urban Project (lånad bild) Finns på Scorett för 1850kr. Finns även i svart men visst står det "varsågod Helena" på dom bruna?! =P
 
OPI nagellack. Alla pratar så gott om detta märke och det finns för många fina färger! (Lånad bild från eleven.se)
 
 
Jag kan inte sova....
Tvillingarna sparkar och härjar medans jag funderar och går igenom min 11sep för 2år sedan.
 Skräcken som dominerade kroppen när jag skulle sova den natten till den dagen, vi skulle få besked om Freja. 
Att hoppet kan finnas trots vetskap om att min prinsessa, sovandes, bredvid mig skulle dö. 
Den natten sov jag ingenting. Jag låg och tittade på Freja....så vacker. 

Och hur d 11sep sedan flöt samman i en enda stor blöt fläck. 
Jag minns bara tomt. Hur jag kände mig levande död...

Ok dagen är här, det känsliga datumet. 11sep, och 2år sedan jag fick veta att min dotter skulle dö.....och väldigt snart.

Bilden talar sååå till mig om hur våran tid dagarna efter diagnosen var. Freja lyser som vanligt och jag helt borta...men ändå är vi ihop. Föralltid


Jag drömmer och drömmer och drömmer om Freja. Jag vaknar med panik och något i mig känns fel. 
Jag måste något känns det som, men vad? 
Jag lyssnar på dom mjuka fina låtarna som är väldigt mycket Freja för mig....det går inte, dom hjälper inte nu. Jag lyssnar på musik som är skriven om dagen då Freja dog, av Tomas...(den kommer att släppas snart på skiva) det kaos, det mörka.... Det hjälper och känslan stärks. Det är något jag måste göra. Nya gosedjur till graven kanske? Låta bli hennes saker här hemma lr bara vila och låta hjärthjärnan få återgå till att styra mest?
Jag vet inte....men känslan gör mig handelskraftig. 


Hur känns allt med Freja nu? Ska hon bli storasyster? 

-Ja hon ska bli storasyster... och leendet letar sig fram på mina läppar. Pausen är lång och känslan som kommer efter visar sig i tårar....tårar som säger något som gör ont. 
Att Frejsan inte är här, fysiskt, med oss. Att vi som föräldrar ska avgöra vilka leksaker som förblir bara Frejas och vilka som kan delas.
Att vi ska gissa hur Freja hade tagit sig an sina småsyskon.
Att familjefotografierna alltid kommer vara halva.