Jag trodde verkligen inte att rädslan skulle slå till. Den har inte skrämt mig sedan Freja dog. 
Min tanke, varje gång, rädslan ville komma var: "inget kan bli värre än det jag redan gått igenom" 
I den "mjuka" bädden har jag landat och  klivit ur....

Nu börjar hjärtat känna det hjärnan tidigare vetat och förstått. Vi ska bli föräldrar igen. 
Vi ska skydda och värna....våga låta hjärtat älska den kärleken ingen kan förklara men som alla föräldrar känner. 

För mig är erfarenheten av mitt älskade barn att hon dör.... Jag dör...det är bara hjärtat som slår av automatik och lungor som fylls och töms med luft.

Nu ska jag våga låta mig leva kvar med ett halvt hjärta utan min Freja.. men även att få min andra del att pumpa sån där kärlek....den kärlek man dör av att förlora från livet.

Ofrivillig barnlöshet....ja, det finns och är vanligare än vad många tror. Vi hör alltid historien om att "det gick på första försöket" men aldrig om motsatsen.... Om kämpar-andan som månad efter månad fylls och sedan tar slut...Tårarna som, många ggr, fälls och omgivningen som går gravida allihopa. Frågorna strömmar! "Ska inte ni ha barn?" "Nu är det väl ändå dags"
-Ja...hur beställer jag? Finns det express? ....Har man ibland lust att svara.

Utredningar startar och man blir ännu mer "naken" för sanningen om att inte bli med barn. 

Det känsliga ämnet är tabu. Vi pratar inte om det. Är det den fina fasaden som gör att vi vill vara hemlig? Lr är det tanken om integritet? Är det fult lr bara väldigt känslofyllt ämne?

Än en gång är jag så j-vla arg så det kokar nog ut mina öron just nu. 

Det sitter alltså politiker, på nån fin j-vla stol, i Jämtlands län och bestämmer att människor som bär anlag för dödliga och obotliga sjukdomar, som deras barn har risken att dö i, inte ska få hjälp att få friska barn. 
Dom anser (enligt mig) att det är etiskt försvarbart att behöva att behöva ta ställning till livsavgörande frågor kring sitt döende barn och sedan behöva fortsätta ställningstagande kring ett efterlängtat syskon, som bär sjukdomen och då ev sen abort. Inte bara traumat människor upplever i förlusten av sitt barn utan även aborten som inte skulle ske lr den terror föräldrar ska leva med tills man kan göra fosterdiagnostik i tidigast v 12. "Bli inte för fäst, för glad lr lycklig....du kanske måste välja bort ditt tredje efterlängtade barn."

Detta är, helt enkelt, vad politikerna i bl.a. Jämtland tycker man ska behöva gå igenom. 
Detta är etiskt försvarsbart för dom. Många gånger vill man höra resonemanget dom för och sedan fastställer ditt beslut på. "Det kostar" Ja, det gör det men det handlar om så få familjer för det första för att sedan inte tala om vad dessa familjer också kostar i övrigt i den smärtan. Att behöva utesluta fler barn lr fortsätta utstå trauma. Sjukskrivningar, ökat behov av sjukvård, psykologer och ohälsa.

-Politiker....ni vet vad ohälsa kostar!!!!!

Nästan hela Sverige, i deras landsting, erbjuder en metod där människor kan få möjligheten att med hjälp (PGD) få friska barn från sjukdomen där anlaget finns. 
Vi har fått den möjligheten. Gävleborgs landsting hjälpte oss utan att ens ifrågasätta. Dom bara läste våran journal.
Nu sitter vi här efter en lyckad IVF med PGD och väntar tvillingar. 

Jag har lust att åka upp till Jämtlands politiker, stor och tjock, och skruva ett mänskligt litet hål i deras hjärtan!!!

Jag börjar må bättre! Kan äta helt plötsligt och för någon dag sedan drack jag kaffe för första gången på måååånga veckor. Magen växer men vågen står still, hittills.😉
Dom små är nu ca 7-8cm och rör sig en hel del, suger på tummen och gäspar. 
Fogarna har gjort sig påmind så jag är helt inställd på ytterligare en graviditet med plågande fogsmärta. 

Tanken av "dubbelt upp" grejen har sakta börjat sjunka in. Inte bara att vi helt plötsligt måste ha dubbelt upp av kläder, babyskydd, blöjor och andra nödvändigheter rent ekonomiskt utan även dubbelt upp att amma, natta, gosa med, leka och hinna med. 
Vi ler åt tanken med en skräckblandad förtjusning. 




Jag tittar på dopet, lyssnar på sången och berörs....
Det som ger dom avgörande tårarna är Estelle. Den lilla bedårande söta lilla tjejen som är alltför lik och nära Freja. Endast några få veckor äldre än min lilla tjej. Leendet som får alla att le tillbaka och deras hjärtan att smälta, precis som  Freja. 
Min lilla bebis hade varit lika stor, lika mycket gung i kroppen, lika mycket spring och bus i benen.....med en fin tofs i håret.❤️ 

Jag är glad över att Frejas minnet lever kvar i en sådan fin liten tjej. 
Tack Estelle❤️


För några veckor sedan tog SMA greppet igen och ytterligare en oskyldig liten bebis dog här i Sverige. 

Tidigare när jag, sida vid sida, gick denna väg med Alice så var den jobbig tung och ångestfylld. Vägen gick för nära inpå våran väg med Freja. Alice var 10dagar yngre än Freja och fick sin diagnos 8dagar efter. Tjejerna följde varann och samma otäcka sjukdom tog deras liv. 

När jag följer denna väg igen följer jag den med sorg och många gånger med tårfylldaögon...men med kärlek, empati, förstånd och glädje också. 
Jag känner hur jag ställer mig stadigt, med erfarenheten och möjlighet att ge familjen det lilla lilla som kanske kan underlätta. 

Freja har visat mig nivåer över det mänskliga. Hon berättade för sin mamma vad mamma ska hjälpa till med i sitt kvarvarande liv.