Jag har idag gjort fystest.... Testet dom berättar med om min kropp än den info den ger mig visuellt, kännbart och känslomässigt. Bra bra bra....min fysik är bra. En grundkondition gör sig påmind efter 2år av misär....fysisk misshandel av en kropp. Just nu räcker den motion jag ger mig själv, bra. Min kropp mår ok i den. 


På plats för att få hjälp..... Så snälla laga mitt hjärta, ta Freja tillbaka till oss lr spola tillbaka tiden. 

En ständig och väldigt jobbig panikångest har levt i min kropp sedan dagen på högskolan igår. Ingen sömn och mycket medicin... Idag 1h innan avresa kollapsade jag...jag svimmar och har ytlig andning. 
Det är alltså fel. Min hjärna och kropp fixar inte studier och allt därtill. Jag har byggt stress jag inte kan hantera. Jag ifrågasätter....inte bara mig själv och livet utan allt som händer. En tung smäll ner i backen när man vill så mycket men inte klarar det.
Råden om att vänta och se ifall det blir bättre är fel och hela jag skriker.
Vill sova mig bort från vakna tiden nu
Första dagen i skolbänken....mycket information, ett schema som inte ser lovande ut med tanke på våran resa som går av stapeln imonkväll redan. Blackboard konto som krånglar och som dessutom är ett måste innan kl 8:00 på onsdag och CSN som skickar det förbannade trökiga och helt oresonliga beslutet ang min ansökan. Inga pengar det första 14,5poängen. Kräver förklaring och den är vag....knappt förstålig. Måste gå vidare med det.
Blackboard hoppas vi på löser sig imon och sedan är stora frågan min kapacitet utomlands med mina studier.... 
Puh....ja rädsla är ärthjärnan som står för och där är jag nu. 



Studier har lockat länge...men med en hjärna som inte ens kunnat utskilja två ljud samtidigt, inte kunnat förstå sammanhang lr kunnat tänkt/gjort flera saker samtidigt. Stresskänslig som få och allmänt trög....så har tiden gått.
Men den hjärnan ska nu studera. 

Jag vill bli sjuksköterska❤️ 

En sjuksköterska som är noga, ordningsam, ödmjukt, förstående, duktig, snäll och "här&nu" Allt vad Freja fick på Akis. Att få en förebild i ett yrke som aldrig tidigare intresserat mig som det gör nu. Att få möjlighet att vara den som förändrar människors mående. Den som står stadigt, ler när människor ler och ger sin hand när människor är svag. Det gjorde hon....sjuksköterskan som var m Freja. Camilla

Jag ska anamma allt vården har gett mig och min familj. Plugga,läsa och skriva....för kunskap. Jag ska praktisera för att lära och skåda för att bli bra.

Nu hoppas vi alla svårigheter i mitt liv håller sig i schack och att hjärnan inte kokar över!

Må bästa kvinna vinna!!💪


När jag såg Frejas döda kropp nerbäddad fint i hennes sängkläder med snuttisen vilande mot hennes kind blev min redan emotionellt döda kropp ännu mera död... Mitt hjärta skrek om att vilja stanna, sluta slå...precis som Frejas. 
Hennes små händer vilade i ett varmt omhändertagande om snuttisen och det ljusbruna håret som gömde lite av hennes öra...
Hon var så fin men ändå så långt borta. Freja var inte kvar. 


Jag tar orden ut munnen vid samtalet med forskaren Ulrika Kreicbergs efter hennes högtidsföreläsning i projektet Freja donerade 200.000kr till. En förklaring i hur jag hanterade det ofattbara. Att Freja var död. 
Projektet som både avslöjar nuvarande läge och framtidsvision i föräldrars,syskons och patientens hjälp i den palliativa vården för döende barn. Hur vi föräldrar och syskon upplever vården och hur den kan bli bättre. 
Bilderna på Freja gör att forskarna runt omkring oss ler. Ulrika berättar vad våran lilla ledstjärna har bidragit med. En stolthet spatserar runt i min kropp men även en djup, avgrundslös sorg...
Vi minglar och berättar om oss, om Freja och allt annat i kring. Jag hör mig själv berätta: "jag bestämde mig för att leva bara 5minuter till...och 5minuter till...och 5minuter till"


 
Sorgen....stor som en hel värld i min kropp. Hjärtat som dunkar trots att det är krossat. 
När bubblan av överlevnad, efter att mist sitt barn, börjar luckras upp så ler jag också. När skämten flödar, härliga nyheter möter mig lr när barnen mår bra.
Skrattet som ljuder hela huset lr fuldansen som Daniel asgarvar åt i funderingen "vem han är kär i egentligen"

Allt är inte bra i ett leende...men det är ett leende! Ett leende som kan ha hjälp mig för stunden. 😃



Vi köpte färgglada fiskar till Freja förra sommaren. Orange'a och gula. I butiken sa dom att fiskarna lever ungefär 1/2år... 
Väl hemma med akvariet, fiskar och alla tillbehör fixar vi iordning det. Freja följer allt med spänning. 
När allt är klart och vi sitter framför akvariet frågar jag, "vad ska vi döpa fiskarna till då Freja?" Alldeles som att hon förstod vad jag frågar, tittar hon upp på mig och sedan tillbaka på sina fiskar och säger: "rawww" 
4 fina fiskar med namnet "raww" simmar i akvariet. Vi matar dom tillsammans varje dag och Freja sträcker handen efter sina fiskar (läs leksaker)

Nu 1 1/2år senare dör "raww 2" och jag kan inte titta. Att en fisk kan plocka fram så mycket känslor.