Jag fick ett otroligt bra tips om bilder på er frejamösse-bärare. Ni alla som bär frejamössan och vill vara med och visa er fina gärning genom att bidra till Frejas donationskonto, skicka era bilder till mig så kommer dom med jämna mellanrum läggas upp på bloggen!
Tack fina Linda för ditt tips!
 
Min nya frejamössa i pannband
Frejamössan,
Köpte lite nya tyger igår...dom går som smör i solsken! Två av dom populära tygerna i randigt köper jag här på Nybo Handelsgård i Valbo. En liten och mysig atelje där dom både syr barnkläder och säljer dom samt säljer tyger. Susanne och Kerstin , två otroligt snälla människor och duktiga sömmerskor som hjälper oss med tyger till en billigare peng och skickar dessutom med lite egna grejer från butiken som jag med jämna mellanrum ska visa för er här på bloggen!
 
Ny uppdatering med fler tyger kommer inom kort!
Frejamössan,

Känner att jag är i jättebehov av hårfix! Man har liksom inte prioriterat det på väldigt länge och det resulterar i väldigt kluvna toppar och en förskräckligt ful hårfärg!
För att inte tala om huden....puh...man har liksom lagt allt det åt sidan. Att dessutom åldras 10år på 1år, gör inte saken bättre.
Jag ska fixa...snart. Eller vad tycker ni?
:-P

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/4036520/images/2013/pic_51095c7ce087c3637d6f69f2.jpg" class="image">

Jag har fått tillsägelse om att bara lägga några utvalda dagar i veckan på syverkstad'n och frejamössan. Att fly in i något där man slipper känna allt det jobbiga hela tiden, har blivit min räddning. Räddning till liv. Jag skulle nämligen klippa och sy hela dygnen om jag kunde och fick. Eller får och får, jag har ett eget val men jag har valt att lägga mitt liv i, bland annat, min psykologs händer ett tag. Min beslut, mina rätt och fel med tankar och mina ställningstagande kring det mesta....vilar nu någon annanstans....ett tag till iaf.

Frejamössan, min lilla dotters mössa! Den har vuxit sig större än vad vi någonsin kunde tänka oss! Vi är er köpare evigt tacksamma för erat bidrag till forskningen.

Frejamössan,

Frejas ögon talar...ja det gör dom. Jag tittar in i dom och hon berättar precis vad hon vill, vad hon känner och vad hon kan! Dessa ögon förtrollar oss och skapar känslor av lycka! För precis så var det....2012 var det jobbigaste åren jag någonsin har upplevt och kommer att uppleva men även det absolut bästa året jag någonsin fått vara med om! Freja ger mig den äran att få känna äkta kärlek! Man tror gärna man har fått uppleva det med den man lever tillsammans med, sin man...men det går inte att jämföra den kärleken! När Freja behövde en tryggande famn eller en röst att vila till var det oftast mamma hon ville ha. Varje gång Freja ropade på mig, skrek mitt hjärta, kärlek! Jag studsar upp och tar stegen mot henne med en sån längtan! Längtan efter att få höra, se, känna och dela livet med henne! Det fick jag.
Att få dela hennes liv är en storhet, glädje och framförallt en ära, att få dela hennes död är en fruktansvärd, oväntad och jobbigt mörker....men DEN kärleken slutar aldrig finnas....

Det är många tyger som börjar ta slut och jag är på väg att lägga nya beställningar. Håll tillgodo så återkommer jag inom kort med alla det nya tygerna!
Tack alla fina!

Frejamössan,

Kolla in min nya tröja! Den är så cool! Tom väldigt ocoola jag kunde ha den. Väldigt nöjd och glad för den!

Självömkans rader, kontra sorgens dagbok....i sorgens dagbok är det tungt, jobbigt och många gånger smärtsamt att vara. Ibland roligt, härligt och underbart. Det vet man aldrig. Att förstå ett öde....mitt öde, är i sorgen dagbok. Närheten av människor skrämmer mig i känslan och förmågan att tala. Sorgens dagbok hjälper mig.
 
Det är även ett sätt för andra att försöka förstå en annan människas upplevelse eller erfarenhet, deras öde..
Ett sätt att berätta vad som känns och vad som händer i en människas sorg...i min sorg...i
 
mitt liv....blev denna dagboken porten ut. Vi hoppas den håller, för imorgon är en ny dag. 
Att gränsen mellan självömkans rader och sorgens dagbok ibland kan upplevas som hårfin är många av oss medvetna om. Att den inte kan jämnföras är, för mig, en sanning.

Dagen innan Freja dog vaknade jag av en brinnande klåda över nästan hela kroppen! Vid närmare titt ser jag, massvis med utslag! Vad är detta? Under mitt snart 30 åriga liv har jag aldrig varit känslig mot något! En klåda fr.o.m. hell gör att jg går ner till Apoteket och visar samt frågar om det möjligtvis finns någon kräm eller liknande för detta. Hon höjer på ögonbrynen och säger: det där ser ut som en allergichock! Känner i något i halsen? Svårt att andas? Ätit något särskilt?
Ja frågorna var många och rådet om att besöka akuten blev domen.
Tiden fanns inte för att spendera någon annanstans än med Freja. Jag köpte allergitabletter och hydrokortision salva.
Sen dess har jag dragit med, mer eller mindre, uppblåsande allergichockar lite då och då. Värst är på morgnarna när jag vaknar och allt sköljs över mig än en gång....stressen är, för mig, värst just på morgnarna.
Ja, man kan tydligen vara allergisk mot inre stress. Det hade jag ingen aning om förrän nu.

Jag har fått många frågor om mina tyger. Dom är köpt som privatperson på hemsidor på nätet. Jag har än inte fått någon rabatt eller dylikt men vi jobbar på det! Dom flesta är ekologiska trikåer. Jättefina tyger! Jag byter ut några av dom med jämna mellanrum. Vissa tyger som jag inte har längre finns tyvärr inte att köpa in mer av från hemsidorna heller.
Jag beställer allt eftersom jag ser att tyget är eftertraktat. Lite nya spännande tyger är på väg in som min finaste Maria har sett till att dom donerar!

Jag och Daniel sitter och lyssnar på Dellas mamma och pappa när dom var med i radio. Dom beskriver livet med Della och hur snabbt det kan förändras. Om hjälpen dom behöver till Della och deras familj. När Dellas pappa beskriver kampen om vårdbidrag och bilstöd sätter sig Daniel lite harklande upp och drar en stor suck. Daniel var den som skötte stora delar av ansökningarna om vårdbidrag vi fick göra med Freja.
Hur han beskriver att Svergie idag tolererar att man kräver, av dom som är i största möjliga behov av denna hjälp, att dom ska lägga all sin enormt minimala kvatstående energi på att vända ut och in på det värsta facit man bär på. Att ens barn är svårt sjukt.....dödligt sjuk. Hans ide om en samordnaren från habiliteringen som skulle komma att finnas tillgänglig för dessa typer av behov tyckte jag personligen lät som en otroligt bra ide!
Ni kan lyssna på hela intervjun här.
Jag hör hela tiden Della i bakgrunden och jag kommer på mig själv att jag slutat lyssna på allt annat utom Della. Jag känner igen så mycket, av det jag hör, i Freja. Om det är att Della och Freja som "pratar" lika eller om det är att jag VILL höra och påminnas om Freja, det vet jag inte....men det var otroligt nära och skönt
.

När bebisar föds väntas först ett spännande år fullt av utveckling. Många gånger roligt, spännande och härligt! Men andra gånger sker dessa utvecklingar under även under lite mer gnälliga, väldigt "mammiga/pappiga" eller andra mindre roliga händelser. Den här appen laddade jag hem direkt Freja föddes, knappade in hennes födelsedag och följde sedan alla hennes utvecklingssprång. Den är så bra! Den gav mig en förståelse över vad faktiskt mitt barn går igenom i dessa språng. Att då få strejka lite över mat, vara lite gnällig på natten eller vara väldigt mammakär en period är helt ok! Det man kanske som förälder kan uppleva lite tufft och jobbigt med sådana tillstånd hos barnen är ingenting mot för det dom upplever när dom själva börjar se, höra, känna och förstå världen på ett annat sätt. Den kan vara roligt och spännande men också skrämmande och overklig för dom. När vi märkte på Freja att hon var i utvecklingsfaser så gav vi henne bara mer och mer kärlek. Vi var henne ännu närmare och hjälpte henne att, tillsammans med oss, försöka möta världen.
Jag kan, som sagt, varmt rekommendera denna app. 7kr men värd varje liten krona.

Lilla syster...min lilla syster...lilla Madde. Hon är min idol. Att hennes hjärta är större än den lysande stjärnan i mitt fönster, det är ingen nyhet men att frivilligt dela allt detta arbete som frejamössan innebär, är ett hjältesdåd i mina ögon. Hon har inte bara suttit bredvid mig/oss dag som natt i all panik,ångest,skrik och gråt..hon har duschat och klätt mig när jag inte ens förstod att stod upp...hon har med sin brinnande passion hjälpt till med frejamössan mer än någon kan förstå. Kärleken är villkorslös

Maria, min vän...tar mig precis för den jag är...där jag är. Idag hoppas vi att lusten, orken och glädjen för ett besök till gymmet håller i sig. Maria poshar med baby,baby steg och jag vågar ta dom med henne. Jag var tex fram på byn häromdagen, närmare bestämt, blomsteraffären.
Ombytt och klar....redan timmar innan! Undra om det är "längan för gym" som talar? Vi hoppas på det!

Träning,

Jag sitter alltså och ska välja, tillsammans med Daniel, en gravsten till min dotter. Roboten kliver in och styr. Vit text....eller mörk eller guld, ingraverat eller uthugget? Fyrkantig eller formad? Något annat på stenen eller inte....Ja dessa frågor stormar huvudet.
Jag vill att det ska bli bra...inte bara bra nu utan även när stegen till graven känns mindre jobbig. När hjärnan fungerar...utan roboten. Hm...
Frågan om stenen får vila ett tag till.....

 

Älskar små snygga diskreta örhängen som man bara anar om man tittar. Dom jag har på bilden är ett par favorit örhängen jag fick i födelsedagspresent av mina systrar för mååånga år sedan! Lovely! Önskelistan är lång på fler såna!

Freja fick äran att fotograferas av fotograf Nina här i Ockelbo. En proffig, varm och oerhört duktig fotograf. Hon fångade Freja i alla vinkar och positioner. Hennes sätt att jobba med lekfullhet och avslappnande stil gjorde att vi alla var bekväm framför kameran. Att även ha studifotograferade bilder på sitt barn blev, för mig, väldigt fint! En dag full av skratt och tokiga danser och sånger. Allt för att få livsglädjen tillsammans med Freja, på bild. Att vi sen insåg att vi bara gjorde som vi alltid gjorde med Freja även hemma, gjorde att vi förstod hur tokiga vi egentligen är! Men vad gör väl det? Vi är väl kanske mest som oss själva när vi är med barn. Jag iaf...
Nina busar och skrattar med Freja...mamma hjärtat bulltar.
Hon hjälper oss nu att ta fram en logga till frejamössans visitkort och klistermärken till frejamössorna som skickas. Jag blir såå nöjd varje gång hon lägger händerna på fotografier vi ber om hjälp till. Fotograf Nina finns på mailadressen: fotografnina@hotmail.com
Ett axplock av mängder av fina bilder!

Gråten är skön.....när den väl kommer. Jag, en ganska känslig person med känslor som syns många ggr, har svårt för att gråta. När Freja kommer i känslor så får jag mest panik och ångest. Det känns jättejobbigt....antingen agerar jag robot när vi vidrör Freja, i pratet eller känslor, eller så jobbar jag mig igenom panikångest med domningar, ryckningar, synbortfall och hjärtklappning...Därför blir känslan av rädsla en dominerande känsla...mest hela tiden. Vilket i sin tur gör att jag gärna inte pratar om Freja. Jag "känner" henne hela tiden och det blir för mycket när hon ska uttalas i ord. Min hjärna, min kropp, mitt hjärta pallar inte det! Idag kom gråten en sväng, det var så skönt...

Idag har William agerat modell för frejamössan! Han kunde ta betalt med all rätt! Ville ha med sig alla mössorna hem! han fick 2st....var jag för snål!?! han kommer förmodligen bära frejamössan hela sitt liv då tant Helena kommer med dom titt som tätt. Är man svärmor så är man! För det är jag ju...Frejas pojkvän, ni vet! En sån realtion måste man vårda. Här ser ni finaste William i lite frejamössor! Föräldrarna hängde på!
Frejamössan,

Freja farbror heter Dennis. En omtänksam, duktig och fin människa. När Freja kom, såg jag något i Dennis ögon som jag tidigare inte sett i honom...med en öm och varm blick mötte han Frejas....mitt hjärta slog en dubbel volt av känslor. Känslor av kärlek. Jag hade aldrig upplevt Dennis så kärleksfull tidigare. Att det fanns rådde ingen tvivel om men att den skulle ges till den det berör, när det var dags. En av dom människorna upplevde jag, att bli Freja. När Dennis höll i Freja första gången, det går inte att glömma! (Se bilden nedan) Näpen som hon var i dom stora kärleksfulla händerna....
Dennis tillsammans med hans underbara fru, Madde stod vid våran sida genom våran tuffa och ovissa tid sommarn igenom.
Att Freja fick Dennis som farbror är ingen slump...hans mjuka varma röst vid hennes sida, läsandes i favoritböckerna.
Freja berättade för Dennis att: se här, jag älskar dig farbror, för att du är du! Min förhoppningsvis framtida kusin kommer att vara en stolt ägare av pappa Dennis!

Vaknar och har hoppet kvar varje morgon. Sneglar åt Frejas kudde....tom. Din mardröm, min verklighet....

En riktig sy-dag idag. Får hjälp av Daniel och syrran, Madde! Utan dom hade det aldrig gått! Beställningar väller in och ingen är gladare än jag för det! Det betyder mer donationspengar att få skänka! Tusentusentack till alla er som är med och stöttar oss genom att skänka pengar eller köpa en frejamössa! Ni är GULDvärda!!

Frejamössan,

När frågan kvarstod angående Frejas sjukdom så fanns det hopp...hopp om att hon inte skulle dö, bara har en liten annan variant av leverne till skillnad av många andra barn. Den tanken höll mig lugn...är det något jag kan och är bra på så är det att se människor i särskilt behov av stöd. Dom människorna har lärt mig så otroligt mycket genom åren och är dom evigt tacksam över hjälpen att bli den jag är.
Freja märkte aldrig av sitt handikapp...så bra gjorde vi det åt henne. Det är så man ska vara, stötta eller jobba med människor i behov av stöd.
Jag vet att jag sa en gång på en förälderträff innan Frejas sjukdoms besked. Räkna aldrig bort oss, freja, från aktiviteter som vi ska göra ihop med gruppen. Om jag så ska ligga i sandlådan, bollhavet eller vara med tyst bakom och lyfta Frejas armar i dockleken....så kommer jag göra det. Det är jag som ska hitta verktygen som behövs till Freja! Freja kommer aldrig känna sig annorlunda genom att behöva väljas bort bland vänner eller aktiviteter. Det ska jag se till...vi vuxna se till.
Det är bara vi, fullt rörliga, som sätter gränser och, i min värld, finns dom inte. Jag som personlig assistent och jag som mamma till ett barn med särskilda behov. Det var och är min tanke, känsla och passion till freja och livet, livet som alla ska få leva...precis som dom är.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/4036520/images/2013/pic_510104c9ddf2b3597f49b3b3.jpg" class="image">

Min Daniel, Frejas pappa....
För ca 5 år sedan träffade jag mitt barns pappa. Han var en ganska vanlig kille med ett snällt intryck. Vid kommande dejter märkte jag hans passion för sanningar...hans sätt att berätta, att uttrycka sig, hans interllekt, sitt sätt att prata om saker. Så attraktivt! Hans otroligt vackra ögon gjorde det inte sämre. Hade då ingen aning om att han skulle bli just min man.
Att lära känna en människa in på djupet kräver bland annat samspel, respekt och utrymme. Något som finns i olika variationer och konstallationer. I våran relation blev detta allt viktigare ju längre in i varandras liv vi kom.
När vi kämpade som hårdast med att försöka skaffa barn händer det mycket i en relation, likväl våran...kampen, misslyckanden och sorgen. Att hantera det som pulserar och känns i ett trevande efter det som anses, för många, vara livet nämligen barn, är inte lätt.Jag är en av dom....barn är livet. Jag kan dessutom med glädje säga att Freja är mitt barn! Vårat barn!
Våran visdom om varandra och våra behov, blev enorm. Den kraften Daniel gett mig genom misslyckade hormonbehandlingar...sättet han har tagit hand om mig, skyddat mig och hjälpt mig genom det mesta är omöjligt att beskriva med ord. Att få bli mer och mer kär i sin man är fint. Fint och underbart.
Han alltida visa meningar, hans sätt att se på mig och hans sätt att vara pappa.....är omöjligt att inte älska. Han valde mig och jag är privilegad!

Fick precis ett mail från Linda W som kort och gott skriver...Freja=kärlek.
Jag, googlekungen själv om allt och alla googlar på det. Läs!!!

Freja är kärleksgudinna i den nordiska gudasagan, men hon är även krigets och kampens gudinna. Hon är den unga kvinnan och modern. Hon är valkyriornas ledare. Hon färdas i vagn, dragen av två katter. Hon är trolldomens och schamanismens gudom och sejdens mästarinna.

Pappas tjej, mammas hjärta

Vi firar Frejas namnsdag idag. Med blommor, presenter och kort! ....på kyrkogården....det blev en jobbig vistelse dit idag. Hjärtat blöder när jag hör mig själv säga till Freja vid hennes grav, "Freja, mår du bra? Du vet väl att mamma kommer alltid finns här om du behöver mig" Tankar blandat med prestation? Förmodligen inte eftersom det inte finns någon prestige längre. Känslor och plikt? ja, förmodligen. Det är min plikt som mamma att ta hand om mitt barn och se till att hon mår bra. Vad händer när man tappar det? Inte tappa viljan över plikten utan kontrollen över att ha någon över sitt lilla barn. Jag vet inte...jag vet bara att jag är där nu.

Fortsätter mindfulness här hemma framför brasan med dessa två underbara ting! En kopp grönt te från yasuragi och mina favvo jeans! Ska be Daniel om lite massage så är man ju på yasuragi! Vad tror ni? Yasuragi lr inte?!

Hade idag två stora paket att hämta ut med tyger! Frejamössan har gjort avtryck! Är så glad och tacksam för alla som vill hjälpa oss att hjälpa andra barn med samma sjukdom som Freja! Många beställer nu och vi klipper och syr så mycket vi orkar. Hoppas alla förstår.
Beställ enklast genom mail på facebook, Helena Hallstensson eller genom att sms:a mig på 070-36 299 26. Skicka ditt namn och din adress. Bor du i Ockelbo- området hämats din frejamössa på simhallen under öppettider.
Skicka också ditt val av tyg och vilken stl som önskas, (ålder om det är till ett barn). 
Frejamössan kostar en valfri summa som sätts in på frejas donationskonto (under frejabilden) Alla pengar går oavkortat till forkningen inom SMA (frejas sjukdom) För att läsa mer om den sjukdomen, klicka här.
Frejamössan,

fsma.org är organisationen som Frejas pengar som finns på henne donationskonto kommer att gå till. Vi kommer att ringa och se till att pengarna går till forskningsdelen. Jag har hittat denna, väldigt fint ihopskrivna, sammanfattningen. Läs!

Ordet "stanna" är det bästa ordet man kan säga till en människa....till en vän. 
Den meningen läste jag idag och blev så tagen av den....den stämde sååå bra! Ordet är enkelt, fint, starkt och så innehållsrik. Att stanna innebär så mycket  mer än jag någonsin kan fundera på nu och som jag kommer att göra. Ett ord man borde säga oftare till sig själv och till andra....inte bara till våra söta barn när dom spring iväg på upptäcktsfärder, tvärs över gatan! 
Stanna blir dagens sanning.....stanna och njut!
 

Nu är det dags för mig att få testa på shiatsu. Spännande! Min höft känns lite idag, armen är det inte lika farligt med. Herregud, undra hur det såg ut?...naken och allt. Ja, ja.....mitt minsta problem nu.
Daniel testade shiatsun igår och var jättenöjd!

Freja var alltid glad! En nyfiken liten tjej och lärde sig låtsas skratta väldigt tidigt. När vi skattade åt henne eller något annat skojsigt kunde man höra henne lite smått; hihihi....fast med låtsas skrattet! När hon började låtsas skratta gick det snabbt över till att skratta på riktigt. Det var ju såå roligt att bus skratta!
Freja var noggrann med sina rutiner på morgnarna. Hon låg alltid mellan oss i sängen och man hörde lite "öh-rop" fisljud med munnen eller låtsas skratt. Hon höll på tills man kikade upp och då ler hon med hela ansiktet! Det bara går inte att vilja göra något annat än att vakna med henne trots att klockan stod på 04:40 ibland! Vi myste alltid i sängen en stund och sen in i badrummet. En ny blöja, ventolin och D-droppar. Freja skulle alltid hålla i en egen tvättlapp m vatten på som hon, så fint, tvättade ansiktet med (stoppade i munnen) När hon börjat upptäcka hela grejen när; mamma borstar tänderna, blev vi tvungen att köpa en tandborste till henne trots att hon än inte fått tänder. Vi gjorde ju allt ihop! <3
Väl nere låg hon alltid på fotpallen och tittade mot braskaminen. -"Ja, Freja, vi ska göra upp eld" Direkt elden hade tagit sig vred hon huvudet mot hennes lekhörna. Det var dags för en lekstund! Beroende på hur länge hon sovit och hur hungrig hon var blev den stunden i varierad tid. Freja älskade att läsa böcker och en favorit hon hade som jag som mest läste var "knacka på"....12ggr kom jag upp i då! Allt för mitt hjärta! Hon älskade sin lekhörna! Alla färger och leksaker!
Efter frukostmålet var det oftast promenad som gällde. Hon visste precis. En gång somnade hon när jag klätt på henne, lagt henne i vagnen och öppnat ytterdörren medans jag själv klädde på mig. Här pratar vi MAX 2minuter.
Jag saknar just dom morgnarna....inte dom när man får sova hur länge man vill, vakna i en stor sval säng och titta på nyhetsmorgon hela fm:an....inte dom

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/4036520/images/2013/pic_50fc6a48e087c35e6e648769.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/4036520/images/2013/pic_50fc6a5c9606ee330f73b2bc.jpg" class="image">

Tror ni man blir ihågkommen om man svimmar i duschrummet och slår i sig måttligt på armen och höften??
Svaret har jag....JA det blir man!

Yasuragi är nästa hållplats. Passerar ett vackert Uppsala där solen skiner...här bor min syster med sin underbara familj....här dog Freja.
Det känns skönt med spa weekend nu. Jag och Daniel behöver miljöombytet, både han och jag. På yasuragi kommer vi skrota omkring i en varsin kimono, som ni vet, och bara njuta av vad yasuragi ger oss! ...och vad vi ger varandra!
Med en underbar gåva från våra fina vänner kan vi dessutom mata varandra med jordgubbar och dricka gott! (Det fanns choklad med också men den åt jag upp i bilen)

Frejamössorna säljs som bara den! Ett stort enormt tack till alla er! Tyvärr är det en del tyger som är slut och inte finns att köpa in mer, just nu... Det kommer att komma en ny uppdatering kring alla tyger som finns, under nästa vecka. De tyger som förtillfället är slut är dessa:
 
 
 
 
 
Frejamössan,
 Freja blir piggare allt eftersom men sover en hel del första dagen. Hon får dessutom nattvak den första natten efter operationen. Inga komplikationer alls i op och Freja blir piggare och piggare.
Vid starten av sondmatningen dock, börjar Freja kräkas och vi får testa matpumpen ist. Den ger Freja små små mängder av mat hela tiden ist för allt under en måltid på ca 30min. Den fungerar och ökas allt eftersom. Det kan vara så i starten av sondmatningen.
Vi leker, läser böcker, går omkring på avdelningen, får lyssna på Uppsala lucia och får besök. Skulle allt rulla på så här skulle vi få åka hem efter helgen!
Vi hade smått börjat få känslan, redan i november, att vi skulle få fira julen med Freja. Hon var så stark och inga baciller hade nått henne heller.
Under helgen märkte vi att Frejas syresättning började sjunka lite lägre än vad den hade gjort tidigare nätter på sjukhuset....maskinen pepp lite om varannat. En oroskänsla gnagde hela tiden. Är detta normalt? Ska det vara så här? Sjuksköterskerna sänkte gränsen några hack, till natten där på, men samma sak händer...hon sjunker ännu mer.....
I början räckte det med att bara smeka Freja lite på ryggen eller prata lite med henne där hon låg och sov men det blev svårare och svårare att få upp syresättningen såg vi. På dagarna var Freja i full gång och vi lekte järnet....men nätterna....
Jag och Daniel bestämde oss, natten till måndagen, att vi skulle sova i jour för att ha extra koll på henne. Vi hade ingen aning om då att det blev våran sista natt men Freja.
Jag tog första passet...hon gick ner i syresättningen flera ggr. Daniel tog över vid 3-tiden men att sova för mig gick inte. Vid kl 5 dök Freja ganska rejält och jag började få panik....Jag halvhöjde rösten och sa till dom att tillkalla  läkare. Dom kom direkt. Jag märkte att läkaren vi fick var stressad. Hon står kluven i hur Freja ska hanteras och behandlas. Hon ger Freja lite syrgas och vi puttar och pratar högt med Freja. Hon går upp....för att några minuter senare gå ner igen. Läkaren ber om att få gå ut och läsa Freja journal när Freja är någorlunda stabil. Det är inte mamman....jag trevar efter luft under ytan och paniken är enorm! Hjärtat pulserar ut utanför min kropp och jag dör....dör med Freja!
Läkaren kommer in och Freja är ganska stabil. Hon behövs på intensiven, där hon egentligen jobbar, men vi får larma på henne igen om det behövs.
Det dröjer ca 10minuter så dyker Freja igen. Jag skriker, sjuksköterskerna springer omkring och läkaren tillkallas igen. Denna gång säger hon att det är bäst att vi kontaktar dom släkt och vänner vi vill ska komma. Ok, Freja ska dö.....jag känner hur hela jag faller... jag tittar på Freja och skriker i inombords! NEJ INTE NU!!!  Jag säger till läkaren att kontakta Christoffer, Frejas läkare. Han kontaktas och kommer omedelbart. Han har med ett medmänskligt hjärta tagit oss igenom det värsta...beskedet, träffar och nu...Freja död.
Vi sitter ner och pratar medan Freja kämpar...som mamma till en pappa. Det känns skönt att ha ett läkarutlåtande av en man med fullt medlidande, en läkare men även en pappa. Han berättar att nu kan det gå fort eller långsamt. Ingen vet. Det kan vända....men troligtvis inte. Vad hände!?! Ingen vet. Freja var, enligt alla prover dom tog, fullt frisk och kapabel att genomföra denna operation.

Kan man verkligen leva med ett halvt hjärta? Bokstavligt talat alltså...det sägs att man inte kan det.
Det stämmer om du frågar mig.... Mitt hjärta är delat med Freja. Människor har lättare att "ta" på det fysiska när man talar om smärtor. Synen av ett brutet ben gör att människor grimaserar...inklusive mig själv. Inför Frejas begravning delade jag och Freja på mitt hjärta. Ett silverhjärta med kedja. Freja har det med sig och mamma också...

Syr hela dagarna! Skönt att ha lite att göra emellanåt. Har "bara" 199 frejamössor kvar att göra! Vilket är underbart! Beställ en du oxå! Ville samtidigt passa på att tacka alla som beställer! Din peng till frejakonto gör skillnad!! Just nu är summan som ska doneras enorm och vi vill, så klart, göra den himmelsk enorm!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/4036520/images/2013/pic_50f9991d9606ee334eb9d784.jpg" class="image">

Frejamössan,
Glädjen av upplevelser är många! Men speciell glädje av våra årstider....Freja fick uppelva dom alla. Våren 2012, promenadenas vår. En stolt mamma och pappa var ofta ute med den vita fina vagnen och spatsera. Freja, liten som hon var, andades vår! Frejas vår!
Sommarn kom och det var allmänt dåligt sommarväder. Underbart tyckte vi, Freja kunde vara ute. Ute och uppleva fåglar kom kvittrade, folk som kom cyklandes och känna lukten av grilloset när grannarna grillade. För att inte tala om gräset! När jag visste, i mitt mammakänsla före ALLA andra, att Freja skulle dö så blev "små" saker väldigt viktigt. Att Freja skulle ha fått känna på gräset...när det kilar henne på tårna så det nästan sticks. Hon gör en grimas och försöker dra bort fötterna. Blicken hon hade på gräset! Som att det vore en stor bigpack vaniljglass! Sommarn 2012 hann vi uppleva tillsammans! Frejas sommar!
När hösten kom, kom även hennes dödsbesked. Dom otroligt tunga stegen, ut ur sorgen mörka hörn, för att få uppleva igen blev få....tiden för att sitta och trycka i hörnet fanns inte. Hösten kom med löv, färger och gatulysen! Det visade Freja väldigt tydligt att det var bland det mysigaste med hösten. Hösten 2012 var här...Frejas höst!
Snöflingor dalade ner från himlen. Vinter 2012 komma skall. En pigg Freja visade direkt sitt intresse och nyfikenhet av snön. På med kläder och ut! Freja ligger i snön och blinkar friskt. Kunde hon prata skulle hon säga: mamma, det kommer snö i ögonen!!  Mamma fnissar kärleksfullt och pappa fotograferar....fina fina minne!
Freja hann uppleva vintern 2012....

Piller för att vakna,piller för att sova, piller för att orka och piller för allergi chock av stress. Ja ungefär så ser det ut nu. Ja, jag slänger, självmant, även in en omega 3-tablett lr så ibland för att försöka ge kroppen lite näring och välbehövda substanser.
Pillren ökas och minskas om varannat....hjärnan jobbar hårt för att klara av detta utan dom. En dag i sänder och idag fixade jag det....en dag utan en massa piller.

Textilstämpeln kom alltså idag och nu sitter Daniel och trycker febrilt!

Förlåt Maria och Ted men William är en liten Lova med snopp. 
Frejas kille heter William....han är några veckor yngre än Freja. När William och Freja låg i magen så trodde vi, stupsäkert, att Freja var en kille. Vi sa han åt magen redan från start. Daniel kallade t.o.m Freja för" han" första dagarna på BB. Pinsamt? Mmmm, det var det. Namnet var redan klart...det enda namn vi var överens om i både pojk och flicknamn. "Han" skulle heta Milian.
Maria och Ted som visste, via ultraljud, att dom väntade en liten flicka, en liten Lova, hade också börjat förbereda sig för ankomsten.
När Freja kom och överraskade oss med sitt kön var det ju så självklart! Pappas tjej, mammas hjärta! Det vi däremot hade skojat ganska friskt om med våra vänner var att: Män gör män...lite peak:at mot Ted med glimten i ögat! Men nu, ännu bättre, våra tjejer skulle verkligen kunna leka med varandra jämt!
D 21april 2012 ringer Daniel telefon, Ted i andra ändan......"Hej Daniel, du....män gör män" Lova hade kommit till världen och gjorde det med en snopp!
William är Frejas kille! Ni förstår varför va?
 

Vaknade och såg, hörde och kände att Daniel inte var här...undra vart han har åkt. Förmodligen till Freja som han alla tidigare dagar gjort...jag saknar han nu.

På söndag åker jag och Daniel till Yasuragi spahotell. Det är ett japanskt fridfullt spahotell i Stockholm, på hasseludden. En fin present från våra familjer. Vi spenderar 2 nätter där med full logi och spabehandlingar. Det ska bli skönt har jag bestämt mig för. Ett miljöombyte och en halvpaus från vårat liv just nu. Hela vistelsen går i stillheten tecken....behandlingarna, rummet, mindfulness och zenmeditation samt en hel del annat.
Vi kommer skrota omkring i en kimono mest hela dagarna då man tydligen gör det, i just dom...kimono`sarna.
Innan vi åker på söndag ska vi gå till minnesgudstjänsten kl 11:00 då dom/vi tänder ljus för Freja och även ringer i kyrkklockan för henne och andra avlidna.
 

En allmän tyst och lugn dag...inte fylld av varken tankar lr ångest. En dag då man bara är.... Dom allra flesta tycker om att bara vara. Inte jag, inte nå mer....och ändå är den lugn och tyst. Tillåtelsen att få känna idag är inte accepterad. Jag orkar inte.
Syr lite mer istället....

Frejas begravning var otroligt fin...precis som jag tror hon hade velat ha det. En massa fina blommor med mycket färg framför hennes kista, som stod på en kattafalk med långsidan ut mot oss. På varsin kortsida stod det två stora skålar som var hjärtformad. Dom var fylld av alla Frejas favorit leksaker. Två stora klungor av heliumballonger, delfiner såklart, prydde luften ovanför hennes sidor av kattafalken. På kistan låg det två röda rosor som symboliserar oss, mamma och pappa.....och en rosa gerbera som är våran älskade lilla Freja. Ihop knytet så dom aldrig kunde skiljas. Precis som vi....
Kyrkan fylldes med folk, vänner och familj, så härligt att se så många vackra och tappra människor se bortom sin egen räddsla för att möta det tuffaste.
Kyrkklockan slår....kl är 14:58 d 15januari. 10 månader sedan Freja tog sitt första andetag, sin första titt på världen!
Vi går in i kyrkan tillsammans med prästen och jag känner absolut ingenting..... Vi sätter oss på plats och väntar ut klockorna för att sedan kören tar plats. Dom börjar sjunga "du vet väl om att du är värdefull" Det var den sången jag satt och sjöng för Freja i 10 timmar när hon kämpade om sitt liv d 17dec. Kören gjorde låten magisk!! Den var så vacker och bra och från att känna ingenting kände jag allt!! Tårar rann från mina kinder och sorgen kom som ett bombnedslag igen.....och igen och igen.....men så vacker den var, både låten och sorgen. Prästen talar...talar om våran Freja. Hur hon så bedårande har gripit tag om så många hjärtan. Hur hon talat med sina stora visa ögon på ett sett som få kan. Hur hon har förändrat det som vi får leva kvar i, framtiden.
Till föld av dom vackra orden och meningarna om Freja tar Carolina Wallin Perez över med sång.....pianot börjar klinga och introt på "utan dina andetag" spelas. Betydelsen av denna stora låt är att Freja får dela den med hennes kusin, hennes födelsedagsdelare, hennes syster, hennes fysiska likhetstjej....Molly. Molly, som jag är gudmor till, fick denna låt på sitt dop och inte ett öga vart torrt. Denna underbara låt speglar så mycket av vad man känner till sitt barn. Den låten fick Freja dela med henne.
Tiden var inne.....tiden då vi skulle resa oss upp, gå fram till Freja och lämna den mest betydelsefulla blomma jag någonsin har burit. En puss på kistan, den närmaste sättet fysiskt jag någonsin mer kommer komma mitt barn. Aldrig farväl....bara lite längre ifrån fysisk än andra med sina barn.
När alla hade fått vara Freja nära på detta sätt så spelades låten som både jag och Danie,l blickar på varandra och säger i ögonen utan ord, att denna låt ska spelas vid  just denna tillställning. Josh Groban "to where you are" Taket på kyrkan lyftes och kärleken strömmar!
När prästen, Larry, tar orden och ber slutbön blundar jag och säger tyst till Freja. Jag vet att du tycker om  ballongerna och oroa dig inte, mamma tar hem din leksaker på kattafalken igen. Jag vet inte varför jag tänkte på det...kanske var det än en gång, min och Frejas känsla för varandra...Freja berättade.
Monica och Titti rundar av hela begravningen med att ställa sig upp och sjunga det som är Freja absoluta favorit låtar. Babysångens ledare, Monica och Titti....Freja älskar babysången! Varje onsdag fm var helig! Dom sjunger "vyssan lull baby" och "hoppe hare" Freja, med all sannolikhet, sitter framför dom och ler och tittar spänt med sina intensiva ögon och bara njuter!!
Kyrkklockor ringer och vi går ut..........ut till många värmande kramar av alla som var delakig i Frejas hedringsdag.
 
 
 
 

Andas....nä d går inte.
Skriver....nä d går inte.
Återkommer imon, tack....

Tar mig inte hur sängen...jag hör hur Daniel och Madde (lillesyrran) springer omkring nere och kollar av allt. Frejas delfin ballonger som hon ska ha i kyrkan har det börjat strula med. Dom tål i inte kylan som dom har utsatts för från ytterdörren till bilen. Daniel upprörd och Madde försöker fixa...
Panik och kaos i min kropp...men inte pga ballongerna....jag ska begrava mitt barn om 5 timmar.....

Se och njut av en nyfödd liten Freja ❤

Freja kom alltså med urakut kejsarsnitt...
D 14 mars kl 20:00 kändes det lite konstigt i magen...jag skickade ett skojsigt sms till Carro,syrran,om att det kanske var på G. Vi har under hela graviditeten med Frejsan sagt att det finns en dag som hon gärna kan undvika. Det är 15mars.
På natten vid 02:15 vaknar jag och kan inte somna om. Lite värk hit, lite värk dit....hm, jag tar en dusch.
Märker att slemproppen går. Somnar aldrig om den natten....börjar klocka värkarna och förstår att det ÄR värkar.
Väcker Daniel lugnt och stillsamt och berättar att jag tror att bebismagen har bestämt för att komma just denna dag, 15mars!
Jag jobbar vidare med värkarna, som jag upplever inte alls särskilt onda. "Fasen, detta går ju bra ju!"
Klockar värkar, käkar lite frukost och skrattar åt en nervös blivande pappa. Jag räknar t.o.m toalettbesöken han blir tvungen att avvara tid för, mitt i allt! Vi ringer sedan in till förlossningen och berättar om våran status. Barnmorskan hälsar oss välkomna in när vi vill. Vi packar i ordning det sista och åker mot Gävle,mot förlossning och mot våran bebis, Freja.
Jobbar hela tiden med värkar som blir tätare och tätare...
Väl inne på förlossningen, vid ca kl 10:40 läggs vi in och undersökning görs. "Bra jobb hemma!" -du är öppen 5cm. Klappar mig själv på axeln och tänker, inte illa!
Blir erbjuden epidral och vi bestämmer oss för att tacka ja. Toppen av smärtan blir bättre av epidralen. Klockan 13:00 kollar vi av igen och jag är öppen 10cm. Redo alltså! vi måste bara vänta på att vattnet ska gå, vilket borde ske precis när som helst! Jag ringer mamma, blivande mormor igen, och grattar henne på födelsedagen och berättar att hon skulle få ännu ett barnbarn på sin födelsedag! Berättar att jag ligger och väntar på att vattnet ska gå och att jag är öppen 10cm. Mamma skriker rakt ut: Lägg på unge!! Gör det du ska istället!
Efter en stund kommer barnmorskan in igen och berättar att dom ska ta håll på hinnan (vattnet) så processen går lite fortare framåt. Direkt efter att det är gjort lägger jag mig på sidan och upplever något konstigt. jag berättar att det känns som att jag, ursäkta mitt frispråkiga jag nu men, skiter på mig. Det är normalt, det känns så när barnet trycker neråt svarade barnmorskan. Jag bad dom snällt att se efter så allt va ok. Jag möttes av en allvarlig blick. Hon larmade efter läkarn direkt. När hon kom in undersökte hon snabbt och skrek samtidigt: "tryck på knappen!" jag fattade ingenting men hörde någon försöka förklara för mig att jag skulle snittas för barnet var i fara.
Jag stod på knä lutandes framåt i sängen när dom sprang i korridorren med mig. "Spring fortare!"-skrek, helt plötsligt, läkarn. Jag tittade upp och möttes av en hel hög med grönklädda människor....tankarna for och jag skrek, "Daniel!?!......Daniel!?!....jag hörde han, flåsandes bakom mig. Det sista jag skrek till honom var, "Daniel följ med våran bebis sen!!"
Dom la upp mig på operationsbordet, drog ut mina armar, började tvätta magen och jag hörde hur dom var stressad. En man ovanför mig började fråga mig om kännbara allergier och min vikt. Han hann bara avsluta meningen så hörde jag en kvinna på min vänster sida skrika, vi hinner inte det där!! Mannen bakom mig,som jag förstått nu var narkosläkaren, trök på mig en mask och höll i mitt huvud. Jag fick panik och skriker, Daniel!!, en sista gång innan jag somnar.
När jag vaknar upp, dåsig men lugn, sitter barnmorskan bredvid mig och berättar att jag har fått en fin liten flicka och att en stolt pappa är på väg ner till mig med vårat underverk! Freja kom till världen kl 14:58 d 15mars 2012 fullt frisk efter alla omständigheter kring förlossningen.....hon blev ett mirakel igen i våran värld!!
 
Pappas tjej, mammas hjärta
Frejas donationskonto (handelsbanken)
Alla pengar som sätts in på Frejas donationskonto kommer doneras till fsma.org, (forskningsdelen) Din hjälp är också så betydelsefull! Hjälp Freja att hjälpa sina vänner att forska fram läkemedel inom SMA
Frejamössan,
Vi är i full huggning idag med att sy frejamössor...och pannband.
Det känns bra och går väldigt bra. Mina systrar är här och vi alla hjälps åt så gott det går. Många beställningar är klara och ligger och väntar på freja stämpeln som jag ska stämpla på möddorna. En litet och diskret stämpel i svart färg, "frejamössan"
För att beställa en frejamössa, sms:a mig på 0703629926 (Frejas mamma, Helena) Ni betalar före eller när ni fått mössorna. Summan är valfri och sätts in på Frejas donations konto.
Skriv gärna vilket tyg ni önskar och sen ålder på barnet (om det är barn som ska ha) lr om det är en vuxen.
Bor man i Ockelbo området hämtas frejamössorna på simhallen i Ockelbo. Vid övriga städer skriv även din adress så skickar jag dom.
 
Kolla in!
 
Frejamössan,
Freja opererades onsdagen d 12 december...en operation som är en relativit liten sådan. En gastostomi, alltså "knapp på magen" så Freja kunde få mat via en knapp. Vi hade börja märka på Freja att det blev allt mer jobbigt att äta. Hon ville inte ligga i famnen och äta och hon behövde fler och fler småpauser i ätandet. Vi visste att detta skulle inom sin tid komma.....ändå kommer det som ett slag under bältet. Vi tragglade med beslutet vi behövde ta....att lägga Freja under kniven. Självaste op var inte allt för betungande utan det var narkosen. Barn med SMA typ 1 är väldigt svaga i sin muskelatur, likväl andningsmuskulaturen. En narkos är en tuff utmaning som dom som redan är svag. Efter en del tänkande och en titt på Frejas vikt så beslutade vi oss att detta behövde ske, så fort som möjligt. Med samråd av dietist och Frejas läkare i Uppsala skulle det dessutom behövas skyndas på på väntelistan. Dom ansåg att Frejas vikt var på nedgång.
 Vi åkte ner till akis d 11 december. Vi läggs in på avdelningen. En hel dag fullspäckad av besök. Sjukgymnasten, överläkarn och två andra läkare, provtagningar och op bedömning.....puh, psykisk terror skulle jag mer kalla det.
Freja var "fit for fight" för en narkos och operation. Hon mådde bra.
D 12 december opererades Freja. "räkna med att vara ifrån henne ca 3h" -sa kirurgen....ännu mera psykisk terror...
Kl 10:55 sa jag "älskar dig hjärtat, mamma kommer snart" till Freja och hon somnade.
Kl 11:50 ringer telefonen och det är en sköterska från op som säger att vi kan komma nu. Våra hjärtan skrek av oro. Dom sa, räkna med 3 timmar och ringer efter 55minuter!! Med otroligt tunga steg och ett hjärta som skrek sprang vi till uppvaket. Allt hade gått bra och Freja sov fortfarande men rörde sig lite då och då....efter ett tag kikar hon upp och jämrar sig lite. Vi sjunger, smeker henne och berättar att vi är där, hela tiden. Hon somnar om.
Med en halv liter syrgas på, åker vi upp på avdelningen.
Operationen hade gått bra.....

Jag märker att jag trevandes vill tänka och prata om annat. Känslan känns sååå skön. Att inte behöva ha klumpen i magen som växer vid varje ord som berör Freja eller att slippa behöva djup andas mellan meningar för paniken är på väg...det känns skönt. Sekunden efter kommer ångest, ångest av att man inte orkar tänka eller prata om sin egen dotter! Vad händer!?!
Just nu är det jobbiga för jobbigt. Min hjärta pallar inte att tänka på Freja hela tiden fast det gör det ändå.
En våg sköljer över mig som säger att det är ok...allt jag nu känner och tänker är ok. Det blir aldrig lagomt av något när man är 3 dagar från att behöva begrava sitt barn...

Freja har en bästis.....en bästis som visade sig komma att bli bästis,bästis! Hennes namn är Thyra.
Thyra föddes dagen innan Freja, alltså d 14mars 2012, också förlöst med snitt och fick namnet Thyra Freja....Ja, innan dom kände varann var dom lika. Båda är född i fiskarnas tecken och deras hus står nästan så dom ser varandra genom fönstret. Thyra och Freja var länge som enda tjejerna i mammagruppen....bara det ger oss en visning av att det är Thyra och Freja= forever..
Ni ser, bara med, detaljer av det pratiska med dessa två solstrålar visar att dom sitter ihop. När man sedan får se dom tillsammans blir, det redan uppenbara, ännu tydligare. Dom är bästisbästisar.
Se och njut av våra finaste
 

Jag har precis suttit och läst bloggen som Paulinas mamma skriver....otäckt likt tar jag djupa andetag och lugnar mig mellan meningarna. Jag ser att Daniel gör lika där han oxå sitter och läser den på sin iPhone.
Att få läsa det man själv upplevt/upplever känns konstig och overkligt...overkligt att fler går igenom detta hel-ete.
Att lyckas, med ord, berätta vad man känner är väldigt svårt men så skönt.
Jag behövde bara se en bild på Paulina för att se att hon har samma glöd i hennes blick som Freja. Samma verkbara känsla för folk i sitt sätt att vara. Sånt bara syns...syns i paulinas ögon. Läs denna fantastiska blogg här!

Nu har dom nya jeansen kommit! Chansade lite med storleken men det visade sig att dom satt perfekt! Är jättenöjd! Äntligen ett par jeans jag kan ha! Vad tycks?

Mode,

Hm....stirrar på vågen och inser att det var längesen jag vägde så lite. Ja, det är lite för mig....annars en tränings glad tjej med en liten lördagsgodis påse utportionerad på kroppen. Ja, jag gillar allt av livet goda. Nu finns det inte en muskel kvar och tom, den annars, fyllda godispåsen börjar tömmas.
Att ta upp träningen vet jag och känner att det kommer bli ett måste...men när? Det får kvarstå som morgondagen fråga ett tag till...
Nu fortsätter jag äta på den bästa presenten på länge!

Freja fick diverse hjälpmedel ett tag för att underlätta hennes vardag. Alla dom grejerna ska hämtas idag....En känsla av ångest infinner sig. Först bara, att börja plocka i det som blev Frejas grejer, känns helt galet jobbigt! Ingenting av Frejas grejer har vi rört. Det känns för jobbigt. Hennes tvättkorg står full med tvätt och jag kan bara inte tvätta det.....hennes lukt får inte försvinna. Det är något jag fortfarande kan ta på, lukta på och känna mig närmare Freja.
Det är därför extra jobbigt att plocka i allt, även om det är grejer som är lånade, så är det Frejas....Freja stol, Frejas hostmaskin, Frejas stödkuddar....
Freja i tumbelformen
 Freja i matstolen
  
Idag fick jag veta att det är en artikel i tidningen, Vi föräldrar senaste upplaga om en flicka med samma sjukdom som Freja. Lilla Paulina....
 
Är såå glad över att lilla Paulina och hennes familj väljer att dela med sig av deras liv. Att dom sedan får frågan att berätta om det i tidningen, vi föräldrar. Tidningen som dom allra flesta föräldrar nån gång läser. Det är med stor beundran från mig och säkert många andra att dom fixar det och tackar ja.
 
Köp tidningen och läs...
 
 
Freja träffade också en hund. "Lilla" Folke. Den snällaste, finaste och kanske den största schäfer jag någonsin träffat. Många andra barn som träffat Folke blir livrädd för honom....inte Freja heller. Nej,nej....nyfiken är rätta ordet! Folke är Frejas hund
Jag är ett mittenbarn...det innebär att jag har en storesyster, Carolina, och en lillesyster, Madelene. Vi tre är typiska stor,mitten,minst barn. Carro,Helena,Madde. Duktig,fixar det själv,mammas minsting. Tripp, trapp, trull. Ja kära barn har många namn!
Madde, min lillesyster, är våran lilla Madde...som alltid säger vad hon tycker, ser aldrig några hinder i sina fattade beslut och ingenting hindrar henne från att alltid ställa upp på sin familj! Hon har suttit här hemma med oss dag som natt dom senaste månaderna.....bara för att hon vill, inte måste. Hon har även hjälpt mig nå enormt med frejamössan när jag inte pallar, vilket är en hel del... Och vad vill hon ha i gengäld? inte ett skit.... Jag har världens bästa lillesyster!
Min storesyster Carro är en av starkaste människorna jag känner! Hon är obotligt positiv och realistisk gentemot verkligheten. Ett telefonsamtal bort har hon alltid visat vägen genom alla mina livserfarenheter. Många gånger behöver jag inte ens förklara...hon bara vet... Jag har verkligen världens bästa storesyster!
 
Att veta att hur långt jag än faller så fiskas man upp. Det är inte en garanti utan det är ett privilegium och gör mig tacksam över att ha.
Sommarn 2009
 

Att gå till psykolog är bland det bästa jag gjort! Ibland tar det många år, många träffar lr många olika psykologer innan man träffar rätt!
En psykolog med feeling, rätt prat och tillräcklighet för just mig/dig....hur ofta händer det? För mig hände det med psykolog nr 2! Ingen får någonsin ta henne ifrån mig.

Frejas blivande rum stod näääästan färdig när hon kom till oss.....vi skulle ha ett mittenparti mitt på väggen med 2 längder tapet på breden....randigt var klart men vilken? Vi åkte runt på olika tapetbutiker och letade just den som visade sig i tanken.
 
Nu står fortfarande rummet lika oklart som då. Att helt plötsligt få för sig, NU, att rummet ska tapetseras känns konstigt men skönt. Kanske är det skönt för att ha något att göra som bryter av, kanske är det ett sätt att få umgås med folk som hjälper oss utan att prata om allt jobbigt hela tiden eller kanske tom bara något annat.
Konstigt för att...tänka på tapetsering nu? vem gör det? som sagt: många frågor....inga svar.
 
Nu har iaf 3rullar tapeter som vi för den delen, tom beställde på nätet utan att ha sett den på riktigt, dippat in. Alltså, för oss, en ren chansning......
 
Så här ser dom ut!
 

Att kunna bli gravid är ingen självklarthet för alla...vi var en av dom.
1år av schemaläggningar, ägglossningtester och hormonbehandlingar...
När orken tar slut och kroppen skriker av olika smärtor är det dags att tänka över alternativen.
IVF blev vårat alternativ. Ännu en hormonbehandling men denna gång med annan slutgång.
D 30 maj 2011 plockades över 20ägg ut från mina äggstockar.
Puh!! Jobbigt för min kropp...pch mitt psyke men vad gjorde väl d?!??
Dagen efter detta ingrepp blev jag sjuk...svårt sjuk. En överstimulering hade visats. 10kg vätska i kroppen(mest i buken och även lite i lungor) yrsel,kräkningar och VÄRK i HELA kroppen. Jag blev inlagd på sjukhus 1 vecka. Jag mådde, på ren svenska, SKIT....
Allt med tillbakasättning av embryo blåstes av...min kropp orkade inte med det just nu. Vi skulle låta min kropp vila över sommarn.

D 15juli 2011 plussade jag på stickan! Vi hade blivit gravid på egen hand!
Min storasyster Carro och hennes Johan var här och hälsade på och Carro frågade om mensen osv...jag sa: d e ingen idé att kolla gravtest, har gjort det så många ggr förr....hon insisterade, jag ok:ade.
Dom var dom första som fick veta att våran Freja var på väg!!

Så alltså en spontan liten bebis skulle komma att vara Freja!❤
Tack överstimulering för att du kom så vi fick våran Freja!

Det har kommit en hel drös med nya tyger! Såå fina tyger! Har, så klart, fotograferat alla så dom ser ni nedan. Beställning sker enklast på sms till mig. 0703629926 Skriv gärna vilket tyg och vilken ålder på den som ska ha mössan. I vuxen stl finns det -M och M.
Kostnaden för frejamössan är en valfri summa som sätts in på frejas donationskonto, clearing:6422 konto: 446 356 468
 
Frejamössan,

Har fått äran att ägna en kväll med världens finaste par, farbror (Frejas farbror) Dennis och hans Madde!
Många frågor och inga svar.....lr får vi kanske svaren varje gång frågan ställs? Sakta men säkert.....vi vet ingenting

En sak jag iaf vet är att Madde hade stenkoll på det här med att blogga och hjälpte mig mycket med hur allt fungerar!
Nu kommer, förhoppningsvis, jag kunna ge lite lite mer....lite lite bättre.
Tack Madde! <3

Madde kom in i våran familj precis på slutgräddningen av Freja i magen.
La händerna på min mage och över Frejas lilla kropp och sa: "det blir en flicka"
-kan hon väl få tro' tänkte jag....
Redan då hade hon koll på Freja! Åh, jag minns det som igår!

D 11 september 2012.....
 Daniel telefon ringde d 10sep på em....det var en läkare fr akademiska i Uppsala. Han halv stånkade fram att vi måste komma ner till akis för att prata om Frejas provsvar. Våran läkare i Gävle gick inte att nå och dom ville träffas oss snarast.
 
freja hade under tiden juni-september tagit mängder med prover! Blodprover fr huvudet, händerna och fingrarna, ultraljud på buk och huvudet,elstötar i hela kroppen, nålar instickandes i musklerna och även en muskelbiopsi där dom skär ut en del av muskeln. Hon har gråtit 2ggr......2GGR!! Jag grät alla ggr...
 
Läkaren började med små fina hälsningsfraser och lite kallprat. Min kropp höll på att kollapsa! Plötsligt höjer jag rösten och fråga: HAR FREJA EN OBOTLIG OCH DÖDLIG SJUKDOM??!?
 
Läkaren tittade länge på mig och sa till slut; ja det har hon......
 
Resten av dagen är svart......svart svart svart
 
Behöver nya kläder....lr ny garderob egentligen! 
Har länge varit sugen på dessa jeans, dom e ju bara sååååå fina! Vad tror ni? Beställd är dom så vi hoppas!
 

Jeansen kan beställas på Creative Lounge 
 
Mode,
 
Att få titeln: Frejas mamma; gör mig otroligt stolt! Redan d 15mars 2012, när hon föddes, sa den första utomstående personen att Freja är speciell. Man tror ju gärna på dom orden som mamma till sitt barn men även en annan känsla i mig sa samma sak. 
Jag har alltid vetat allt kring Freja och det som rörde henne....jag visste att Freja klarade den förlossningen vi fick med henne...med katastrof snittet. 2 dagar efter Frejas husläkare remitterade henne till barnkliniken i Gävle då hon verkade muskelsvag, visste jag att hon skulle dö....-bara hon inte dör" var något jag ofta sa till folk och dom, självklart, kontrade med: såklart hon inte gör!!
jo......för jag visste.
25minuter innan Freja drog sitt sista andetag visste jag att nu var det dags...alldeles som att hon, än en gång, berättade före för sin mamma.
Att känna sitt barn på detta vis känner säkert ni alla föräldrar igen och ska, med all rätt, känna det!  Det är en gåva att få barn! och att få stödja,stärka och älska! Inte ens döden skiljer oss åt!❤
 
....för att vi föräldrar känner våra barn!
Shit....d här med att vakna.
det går inte att sova men d hår inte att vakna heller...mina ögon är svullna,hjärnan funkar inte och kroppen skriker. Varför bokade vi in träff m kyrkans vaktmästare vid denna tid?
Vanligtvis säger jag: jaja upp och hoppa! ...jag säger d nu oxå men som den tredje rösten i mig som talar. Dom Sandra skriker nå annat. Så är det mest hela dagar. Inte undra på att man inte kan sova leker vara vaken heller för den delen....
Blogg lr inte?
det är frågan....jag har många ggr suttit och tänkt, -blogga om mitt liv?! Skulle jag aldrig göra!
 
nu sitter jag här något äldre, något slitnare och något naknare än jag någonsin kommer att vara! (Känns det som)
 
att blogga innebär att blotta. För mig iaf...
 
nu är staren gjord, den nakna Helena ska strippa
 
många kramar!